Nu är vi hemma i Sverige igen efter en underbar och sannerligen oförglömlig resa. Vi har bland annat köpt in skoluniformer och skor till barnen och gissa om de små liven var tacksamma! Vi tog även barnen och några av föräldrarna på en dagsutflykt till universitetsområdet B.H.U. där vi besökte ett tempel och lekte på gröna gräsmattor. Läraren Ashish berättade att han aldrig sett barnen så glada tidigare. Att få möjligheten att göra någonting sådant för dessa fattiga barn som aldrig lämnar området de bor i värmde i hjärtat och allt jobb vi gjort sedan den 24 augusti kändes helt plötsligt inte så jobbigt längre, det var det värt. Efter utflykten tog vi dem till en restaurang och de åt och åt och åt, med ett ständigt leende på läpparna. Som sagt, det var verkligen en oförglömlig resa och jag tror jag talar för alla i Music for Life när jag säger att jag verkligen saknar dessa ungar!

Vi är nu framme i Varanasi och igår besökte vi skolan för första gången. Det hade varit jättesvårt att föreställa sig hur det skulle bli att möta alla och när vi väl kom dit var det inte alls som jag hade tänkt mig. Ett enda jättelitet rum med massor av barn i varierande åldrar och kunskaper. Vi hälsade på alla barn och sedan började vi hjälpa dem med deras skolarbete direkt. Några barn hade precis lärt sig halva alfabetet, medan andra kunde desto mer. Väldigt varierande men också kul! Beundrar verkligen mannen som driver skolan över hans tålamod och hur mycket han arbetar - både med skolan och en restaurang han driver vid ett av våra boenden.

Ta hand om er peeps, tusen kramar till alla där hemma!

Äntligen är dagen här vi alla har väntat på! Om tre timmar flyger vi från kallax men i indien landar vi först sex på morgonen (indisk tid) den andra februari. Spännande! Vi har också sammanställt Music for Lifes intäkter - med oss till Indien kommer vi ta 12615 kronor, vi tackar så otroligt mycket för vartenda öre ni har hjälpt oss att få in!


Take care, vi ses i Varanasi!